torsdag 18 november 2010

Springa, sprang, sprungit...

... är exakt vad jag precis har gjort. Som jag har längtat! Jag älskar att springa. Den första halvan förstod jag precis varför. Halvvägs undrade jag vad det var jag älskade så mycket. Jag trodde jag skulle dö. Väl hemma igen förstod jag varför jag tycker om det så mycket. Ingenting slår känslan efter att man löpt som om det inte fanns någon morgondag. Det känns så gött i hela kroppen efter att hurtat runt på sin egen vikt i nära 6 kilometer.

Gårdagens 75 minuter spinning samt det faktum att jag inte sprungit sedan i somras gjorde att det kändes väldigt långt till Säckestad. Men det gick över förväntan, så jag är grymme nöjd.

Innan jag åker till stan igen ska jag sy upp en kjol, som för tillfället varken är lång eller kort. Men Svenne har köpt Playstation Move som vi håller på att spela nu, så jag lär ju inte komma härifrån på ett tag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar