Jag känner inte riktigt igen den här känslan jag går runt med för tillfället. Efter att ha rättat de nationella proven i måndags kväll är jag helt i fas. Jag har liksom ingenting som jag måste göra. Det är klart att jag skulle kunna planera lite, men jag har liksom ingenting som hänger över mig. Det känns jättekonstigt. Jag har inte känt såhär på.. tre år!
Idag tog jag en sovmorgon och klämde därmed nio timmar med sömn. Vilken skillnad det är att vakna av sig själ jämfört med att vakna av klockan. Jag låg till och med och drog mig lite innan jag gick upp, tog en dusch och åt en lååång frulle.
Sen gick jag ner på stan och mötte upp Lena och Alicia. Alicia tog jag med mig hem medan Lena gick till gymmet. Alicia och jag hängde lite. Hon skulle egentligen sova, men var inte alls intresserad av det. Istället lekte vi med vaselin och nässpray.
När Lena var färdigtränad hämtade hon Alicia och sen kom Andréa och Anton på lunch. De hade beställt stuvade makaroner och då fick de naturligtvis det. Andreá är så sjukt höggravid och otroligt vacker. Jag trodde nästan att hon skulle ge mig snyting när jag sa det, för det var tydligen det minsta hon kände sig. Men hon sa att hon skulle ge igen förr eller senare. Ha! Bring it on.
Sen helt plötsligt var det dags för mig att byta om och dra till gymmet. Ett dubbelpass väntade och idag var jag stark. Lätt som en plätt att crossa och inte så hemskt farligt att powera heller.
Nu har jag sjunkit ner i soffan med fötterna på bordet och datorn i knät. Den bästa stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar