Jag trodde i min enfald att jag skulle vara på jobbet en timme eller kanske två. Men det är väldigt svårt att komma därifrån när man väl har kommit innanför dörren. Och ändå fanns det knappt några själar i byggnaden som jag kunde språka med, vilket brukar vara den främsta anledningen till att man blir kvar. Nej, jag jobbade och jobbade och jobbade. Och vips så hade det gått tre och en halv timme.
Men nu är jag i fas med allt pappersarbete. Det, som man inte hinner med när man är mitt uppe i vardagen. Känslan, som infinner sig när jag känner att jag ligger i fas, är helt fantastisk. Åh, vad skönt det är!
På vägen hem i bilen kände jag hunger för första gången på en vecka. En sådan där jättehunger som får magen att knyta sig och gör det svårt att andas. Och så pass väl har jag lärt känna min kropp, efter att ha tillbringat snart 21 år i den, att jag vet att brist på hunger är ett tecken på att något inte står rätt till. Så att jag idag hade matlust måste tyda på att jag är typ frisk nu. Jag fick trycka lite extra på gasen för att skynda mig hem och laga lax. Yammi yammi.
Och idag har betyget på min senaste kurs kommit in, så jag ba "ah, kanske borde ansöka om min lärarlegitimation nu då rå". And so I did. Ännu en sak jag kan bocka av på listan.
Fatta att jag är behörig lärare i svenska som andraspråk. Nu, när jag tänker tillbaka, känns det som jag "helt plötsligt" är det. Men sen vet jag att jag suttit här i ett och ett haft år och verkligen slitit och våndats. Så det har jag ju troligtvis gjort. Inte så mycket bara "helt plötsligt" alltså. Som när man fött ett barn. Man glömmer liksom bort hur ont det gör, fast man vet att det var vidrigt. Eller vad vet jag om den saken? Nada. Men de säger att så är fallet. Jämförde jag precis studerande med barnafödande? Oh yes, I did. Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar