Det kan omöjligt vara lätt att bo med mig. Det är jag medveten om. Men en dag i månaden är det värre än annars. Idag är det en sådan dag. Jag fick ett raseriutbrott när jag kom hem från gymmet. Jag hann inte ens få av mig jacka och skor. Varför? Jo, jag mötte på lite motstånd i mina rutiner. Jag vrålade till och sen gick jag igen.
Men jag var ju jättesvettig och kall så jag gick ingenstans. Jag stod utanför dörren och försökte lugna ner mig. Grät lite av ilska gjorde jag. Kollade Facebook på mobilen och undrade varför inte Daniel ringde och undrade vart jag gått.
Efter en stund tänkte jag att jag kommer få urinvägsinfektion om jag inte gick in. Så trots att jag inte lugnat ner mig fick jag gå in. Och väl inne fick jag ett hysteriskt raseriutbrott. Det bara kokade i mig och det kokade över. Jag grät av ilska och stampade i golvet som ett barn. Jag slet av mig kläderna i ursinne och kastade dem med våld i golvet.
.JPG)
Samtidigt som jag var arg som en galen människa började jag skratta, eftersom jag tänkte hur jävla sjukt och irrationellt jag betedde mig.
Och stackars Daniel då, tänker du. Ja, han satt där vid köksbordet och läste sin tidning i godan ro. Han tittade lite storögt på mig emellanåt. Sen sa han: vill du att jag ska sätta på "Stamp on the ground" så du har något att stampa till?
Herregud. Jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv.
När jag duschat hade jag lugnat ner mig så pass att vi tillsammans kunde bädda rent och städa lägenheten. Men att få sådana där vansinnesutbrott tar på krafterna. Jag blev trött. Men nu är det en månad kvar till nästa gång. Danne kan pusta ut för denna gång. Och ja, jag har gjort hans smörgåsar till imorgon som ett litet plåster på såret så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar