Mysdag på jobbet

Alla skolskjutsar var inställda idag vilket resulterade i ett stort manfall på elever. Min undervisningsgrupp som i vanliga fall är liten blev idag ännu mindre. Jag hade hela tre elever. Eller ja, jag och Maria hade tre elever. Men jag lät Maria jobba undan lite rättning och bedömning och umgicks istället själv med mina tre grabbar. 

Ja, för man kan säga att vi umgicks. Vi ägnade dagen åt att jobba undan och i vissa fall ikapp. Vi hade ingen tidspress eller stress, utan bara satt och myste. Vi jobbade faktiskt intensivt men kravlöst på något vis. Och som vi har skrattat! Vi har haft så roligt.

Vi jobbade, tog lite paus när vi kände för det, jobbade lite till och åt lunch. Sen var det dags för idrott och idag stod det bad på schemat. Jag kände mig snäll och skjutsade dem till badhuset och hade fixat att de skulle få skjuts därifrån. Som en mamma kände jag mig. Eller jag vet ju inte hur det känns, men jag kan tänka mig att det är åt det hållet i alla fall.

Sen åkte jag tillbaka till jobbet och fick en herrans massa gjort. Efter en timme ringde en av eleverna till min mobil och sa att skjutsen jag fixat åt dem hade åkt utan dem. "Snälla Anna, kan inte du komma och hämta oss?" Vad gör man? Jo, man curlar. 

Det är såhär mina barn kommer att få det. Kan jag inte ens säga nej till mina elever, så kommer jag förmodligen inte kunna säga nej till mina riktiga barn.

När jag kom till badhuset för andra gången idag såg jag en man på parkeringen som kört fast med sin bil. När mina elever kom ut sa jag till dem att de skulle gå och hjälpa mannen loss. Och det gjorde de. Utan att tveka. Mina kära autistiska barn! Så himla hjälpsamma. Mot en total främling.

Jag blev så rörd. Jag blev nästan lite gråtig. Jag är så stolt över dem att mitt hjärta slår dubbla slag när jag tänker på det. Tur att jag hade sinnesnärvaro att fiska fram mobilen och föreviga detta.

Nu ska jag ge mig av till gymmet för att träna bort lite av all julmat vi åt igår. Sen ska jag komma hem, ta helg, hoppa i mysbyxor och titta ikapp på julkalendern. Ja, så får det vara och så får det bli.