Första advent

Min första första advent på egen hand, i mitt egna hem, var när jag flyttat till Karlstad 2004. Jag minns så väl när jag skulle ut och plocka mossa till min första adventsljusstake. Jag var hemma i Jula den helgen och oturligt nog hade det kommit en halvmeter snö. Jag minns att jag pälsade på mig ordentligt för att gå ut och gräva i snön. Jag minns också så väl att pappa sa till mig att jag nog inte skulle hitta någon bra mossa. 

Men jag är ju inte den som ger mig i första taget, utan jag låg där i en halvmeter snö ute på Jula mosse och fick, efter mycket möda och stort besvär, fram det jag ville ha. Pappa skrattade gott åt mig när jag kom hem lycklig i hågen.

Den där mossan har stått sig bra. Jag har låtit den sitta kvar i adventsljusstaken i alla år. Men de senaste åren har den dock börjat tappa sin gröna färg. Det är ju kanske inte så konstigt med tanke på att den är åtta år gammal. 

Förra året tänkte jag att "nu är det sista året den får vara med". Det har gjort att jag under en månad eller så gått och funderat en hel del över det här med adventsljusstaken och den där mossan som ligger där i. Och jag har efter mycket funderande och vånda kommit fram till att jag inte kan slänga mossan. Jag kan inte slänga mossan! Det är alldeles för mycket affektionsvärde i den. Alldeles för starka minnen.

Så vad skulle jag göra? Jo, jag fick helt enkelt köpa mig en helt ny adventsljusstake. Och den gamla får ligga kvar i skokartongen.

Så igår då, när det började snöa något alldeles förskräckligt, fick jag ringa till mamma och fråga henne med min snällaste röst om inte hon kunde gå ut och plocka lite mossa till min nya ljusstake ifall det skulle bli tokmycket snö till idag. Det gjorde hon, snäll som hon är, och idag när jag var hemma i Jula fick jag den med mig.

Så nu får hon minsann se till att hålla sig i livet, i alla fall till efter jul, så jag inte får samma affektionsvärde till min nya stake. Jag och mina hang-ups..