Det känns lite som mitt liv tog slut. Sixten sover och när han vaknar upp imorgon kommer det inte vara jag som ger honom frukost, tvättar av honom, sätter på honom ny blöja och kläder. Vi kommer inte att gå någon morgonpromenad, inte äta en - första för mig, andra för Sixten - frulle. Vi kommer inte leka, sjunga, mysa och pussas. Fy fan, vad sorgligt. För mig alltså. Säkert inte lika sorgligt för Sixten. Och definitivt inte ens en smula sorgligt för fadern ifråga.
Tänk att man kan bygga upp sitt liv och sina rutiner så fullständigt kring en annan människa under bara ett år. Det är ju lite galet. Och det får mig att fundera på om det verkligen ska vara såhär. Att man ska jobba igen efter att man fått barn. Det biologiska i mig säger "nej". Eller det säger i alla fall att man inte ska jobba några längre stunder utan att få hänga lite med sin avkomma. Tre-fyra timmar vore ju toppen!
Och då är jag, som tycker att jag borde få vara hemmafru nu, ändå en av dem som blir lite dum i huvudet om jag inte får jobba. Jag älskar mitt jobb och blir en mycket bättre människa när jag är arbetande. Det är bara så. Med facit i handen. (Hö hö hö...) Men ändock! Jag kommer inte att få gå till Öppna förskolan med Sixten och se hur han lyser upp när vi sjunger.
Det spelar ingen roll att jag "bara" ska jobba i sex veckor innan sommarledigheten. Och det tröstar mig föga att jag "har massa lov". Som folk i min närhet gärna upplyser mig om. Jag ska jobba 45 timmar i veckan i typ sex veckor. Och till hösten 36 timmar.
Jag försöker alltid att se saker och ting från den ljusa sidan. Och snälla låt oss. Jag blir, som sagt, en bättre människa när jag får jobba. Jag tror också, så som jag kände när jag jobbade i julas, att jag kommer att bli en bättre mamma när vi får längta efter varandra. Jag tror också att det är väldigt nyttigt för Daniel att vara hemma. Och jag vet att det är superbra för Sixtens och Daniels relation. Kanske kommer jag inte behöva ta alla nattningar i fortsättningen.
Jag fick ett mail av rektorn i fredags där han hälsade mig välkommen tillbaka. Jag blev jätteglad. Det var precis vad jag behövde. Tänk vad två rader kan göra mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar