Lyckan när Daniel kommer hem, efter att ha jobbat hela dagen, och utannonserar att han inte ska jobba imorgon. Asså, jag blev så hjärtans glader. En hel dag tillsammans hela familjen. Härligt!
Och på tal om härligt. Vädret idag. Fantastiskt. Efter morgonpromenad, dusch och frulle bäddade jag ur sängarna och sedan åkte Sixten och jag in till stan och uträttade lite ärenden. Han somnade i bilen hem, och medan han fortsatte sova i vagnen passade jag på att sätta mig i solen och njuta. Solen är min bästa vän. Eller nja, efter Lena och K-stin då kanske..
Och på tal om Lena. Hon och hennes barn kom hit i eftermiddags. Vi satte ute på grusgången och fikade i solen.
Ja, det kan tyckas väldigt märkligt att vi valde grusgången som underlag. Det kan jag hålla med om. Men barnen lekte med singlet och gräsmattan var väldigt blöt.
Jag tänker ibland på hur jag klarade mig innan jag träffade Lena. Fast vi inte känt varandra sedan barnsben har vi hunnit gå igenom det mesta tillsammans. Vi har gråtit, skrattat, mött döden och livet, sökt kärleken och funnit dem. Vi var varandras motsatser när vi träffades. Hon - ett spontant yrväder. Och jag - så himla redig och planerande. Väldigt snabbt möttes vi halvvägs och vi lärde oss av varandra, och där är vi ännu. Det finns ingenting jag inte kan prata med henne om, och det är ovärderligt. Lena är ovärderlig för mig och jag brukar tacka henne för att hon är min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar