Jag samåkte med Johanna till jobbet imorse. Vi har inte setts sedan jag jobbade i januari, så nu hade hennes mage växt till sig ordentligt. Jag blev så till mig när jag såg hennes mage och sa "Johannis, det är liksom ett litet barn där inne!" och så blev jag helt tårögd. Jag blev så känslosam av alltsammans att jag inte kunde köra bil ordentligt. Glömde lägga i växel och grejer.
När jag själv var gravid fattade jag ju inte att det var ett barn i min stora bula. Det fattar jag nu. Och jag blir ju så avundsjuk på alla som är gravida. Inte för att jag vill ha ett barn precis just nu. Men gravid vill jag gärna vara hela tiden. Och särskilt nu när jag fattar vad det egentligen handlar om.
Jag glömde berätta igår att jag träffat min blivande 7:a igår. Det var roligt! Och på eftermiddagen hade jag såklart lektioner. Det är ju så vi lärare jobbar. När den ena lektionen var slut frågade jag hur de tyckt det varit. "Tråkigt" fick jag till svar.
- Jaså. Varför då? frågade jag.
- För att du tvingade oss jobba.
- Vad har ni gjort innan då? undrade jag såklart.
- Lekt. Men det går ju inte nu. The bitch is back.
- Mäh!
Så fnissade jag och gned händerna inombords. Mohahaha. The bitch. Det är jag det.
Jag glömde också berätta att jag klippte mig efter jobbet igår. Jag har inte varit hos min frisör på typ 2 år. Hon menade på att hon inte sett mig gravid ens, och det stämmer säkert. Mamma har ju toppat håret mitt flera gånger, men förrförra veckan fick jag fan brytet på mitt hår. Jag tyckte att det var så slitet och jag fick platta det för att det var så frissigt. "Det är akut" vrålade jag i telefon när jag ringde och beställde tid.
Men det visade sig att det inte var så slitet som jag trott. Det var allt mitt småhår, som växt ut efter att jag tappat typ allt hår efter graviditeten, som gjorde att det stod åt alla håll och kanter och som gjorde att det såg ovårdat ut. Men hon klippte igenom det ordentligt och det vart ganska kort.
Imorse tog jag sovmorgon och gick inte upp förrän 5.54. Jag avskyr egentligen att duscha på morgonen. Om jag inte svettats först vill säga. Men tydligen så avskyr jag att inte duscha på morgonen ännu mer. Vanor ändras tydligen när man gått hemma och gjort det till en vana att duscha varje morgon.
Idag sov Sixten och Daniel när jag åkte. Då var det inte så svårt att åka. Inte alls som igår när Sixten blev så himla ledsen när jag åkte. Storgrät och tårarna rann. Jag höll på att inte kunna åka till jobbet och när jag gick ut till bilen hade mitt hjärta gått i 1000 bitar.
Dagen har gått jättefort och om det är tungt att åka till jobbet, är det desto lättare att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar