När man lägger ett 1000-bitars pussel brukar man ju alltid börja med att lägga ramen. Sen ligger alla bitar huller om buller och det är trixigt att få ihop det. Om man säger såhär: jag hann lägga hela ramen och sedan sortera alla bitar så de bara var att lägga på plats innan jag gick hem förra våren. När jag jobbade i julas var alla bitar blandade igen, och några bitar från ramen var till och med borta. Då gjorde jag ordning och reda igen, men nu när jag kom tillbaka var det samma sak igen.
Det jag gjort de här två veckorna som jag hunnit jobba är att sortera och lägga bitarna på plats. Oh my god, vad jag jobbar på detta. På tisdag ska det vara klart, för då ska betygen vara satta.
Jag kan bara tänka jobb just nu. Sixten satt i mitt knä medan jag jobbade förut och jag kände mig som en väldigt dålig mamma. Men han tycker ju om att bläddra i böcker, och inte klagade han så han tyckte nog inte att det var så illa som jag.
Mina springturer på mornarna är min räddning i allt detta.
Imorgon är min plan, som sagt, att gå hem efter min sista lektion. Men vi får väl se när jag kommer därifrån. Det är lite som kvicksand: när man väl är däri(nne) är det svårt att ta sig ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar