Det kändes tungt igår morse. Jag höll på att dra en lip i bilen på väg till jobbet. Hela förmiddagen satt jag och min vikarie och gick igenom de nya eleverna som anlänt samt vad hon jobbat med de senaste veckorna. Mitt huvud höll på att koka över. Jag är ju inte van att använda min hjärna. I alla fall inte de delarna.
Jag var rätt mör i knoppen när jag kom hem. Och som jag längtat hem hela dagen. Heeela dagen! Jag tyckte inte att det kändes roligt att vara på jobbet. Inte en enda sekund faktiskt.
Strax efter att jag kommit hem, kom Daniels föräldrar för att hjälpa oss montera Sixtens barnstol bättre. Och när Sixten somnat satte jag mig och jobbade. Jag satt till klockan var strax efter 22. Då kände jag mig så pass redo för att ha lektion så som idag, att jag gav mig.
Jag ställde klockan på 04.54 för att ge mig ut att springa imorse. Jag var ju tvungen att känna på hur det kändes. I söndags testade jag ju hur det var att springa när barnet somnat. Jag trodde verkligen att det skulle vara härligt att springa. Men det tyckte jag inte. Trots att det var varmt och att det är så himla vackert ute nu.
Jag var apigt trött. Och när jag kommit upp för backen gjorde sig min sliding hip sig påmind, så jag fick stanna och fixa till den innan jag kunde fortsätta. Och så sprang jag ju innan frukost.
Jag fick en average pace på 5:10 och för några månader sedan hade jag varit nöjd. Nu - not so much. Jag menar, i söndags hade jag 4:47. Men men, det gjorde säkert nytta ändå och jag känner mig nöjd över att jag faktiskt tog mig ut.
Efter frulle, dusch och fixande av nyllet och håret hann jag till och med vika en tvätt och vattna blommor innan jag åkte till jobbet. Och då var jag ändå på jobbet 7.30, först av alla lärarkollegor. Det kändes lite galet. Tänk vad mycket man hinner med om man går upp i tid, och dessutom bara har sig själv att rå om.
Idag har det känts lite bättre på jobbfronten. Jag har upp-över-öronen-mycket att göra. Spana bara in min rätta- och bedöma-hög.
Vem som helst kan ju förstå att jag egentligen inte har tid att åka på semester till på söndag. Högen kanske får äran att följa med.
På vägen hem från jobbet stannade jag till och handlade. Och när jag kommit hem fortsatte vi att fylla husbilen. Vi är nästan klara. Det saknas bara Daniels och mina kläder. Och några saker som kommer att användas under dagen imorgon. Men jag har skrivit en lista, så det ska nog komma med det med.
Nu ska jag bara jobba liiiite grann innan jag går och lägger mig. För vem vet. Klockan kanske får för sig att ringa 4.54 imorgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar