Köksbryt

Det här med att renovera tycker jag är lite jobbigt. Inte för att det är mycket att göra, utan för att det blir så rörigt och smutsigt. Jag får ont i magen bara jag tänker på det och tidigare har jag har ändå kunnat tränga bort det. Men igår kom mitt bryt. 

Jag och Daniel började montera ner de köksskåp som var kvar och när det var dags att göra middag kom mitt köksbryt. Jag började gråta hysteriskt och gjorde så i tjugo minuter. Att leva i denna oreda tär på mitt psyke. Jag kände bara att det är väldigt nära att någon i min närhet får köra mig till psyket.

Det här är ju helt mot naturen. Gravida kvinnor vill bygga bo: köpa nya kuddar och handdukar och köpa nya krukor och blommor. Men vad gör vi? Jo, vi gör det motsatta. Vi river ner och förstör. För att sen bygga upp och göra fint i och för sig. Men det känns så sjuuukt långt dit.

Efter mitt ihopbrytande var det liksom bara att komma igen. Vi fortsatte att montera ner och körde bort alla skåp. Och sen började jag måla lite. Och när vi plockat i ordning så gott det gick och dammsugit lite kändes det lite bättre.

Idag har vi rivit tapeter och plockat ur allting ur rummen. Och så har trädet fått knoppar. Och julgirlangen har tagits ner och stoppats tillbaka i sin vrå. 

Jag tänkte dragit och tränat nu i eftermiddag, men Danne tyckte att jag skulle vara hemma eftersom han nu ikväll har åkt hem till sina föräldrar och inte kommer hem förrän på torsdag. Jag blev helt chockad över att han ville ha mig hemma (jag kan inte vara så rolig att leva med) så jag hoppade träningen. Istället tittade vi på den tredje filmen på tre dagar.

Nu har han åkt och jag ska förbereda mig för en arbetsvecka - packa mina väskor och lägga fram kläder.