Fredagens - so far

Nu tror jag snart på allvar att jag har fått pollenallergi. Jag är fortfarande så himla snuvig. Vad är det om? Ja, jag vet inte. Men jag tycker inte om det.

När jag vaknade imorse till ännu en dag med vackert solsken över sjön (jag dör en smula över utsikten från vårt sovrum) bestämde jag mig lite snabbt och lätt för att dra på mig löparstället och ge mig ut på en morgonspringtur. Trots rinnande näsa. Det var ju soligt, men lite kyligt - perfekt springväder.

Det var en vecka sedan, exakt, som jag motionerade min sargade kropp. Jag tyckte att det gick så pissigt dåligt. Astungt och jättejobbigt var det. Tänkte att det kanske berodde på en veckas uppehåll i kombination med dålig träning överlag sedan förkylningen samt att jag sprang innan den stora frullen. Jag vart lite vresig och stod på, och när jag kom hem visade det sig att jag sprungit på årsbästa. Yeyj! Och när klockan var 7.46 hade jag avklarat dagens träning.

Jag duschade, målade tånaglarna, åt frulle, gjorde mig i ordning och drog sedan in till stan för att fika med Johanna. Hennes Alvin har redan hunnit bli drygt tre månader. Det var så himla roligt att träffa henne igen. Det är allt lite tomt på jobbet utan henne. Det finns liksom ingen jag kan gå och få en styrkekram hos nu.

Under mitt besök i stan ringde min morbror och undrade om jag kunde skjutsa honom. Huh? Hur visste han att jag inte jobbar på fredagar? "Aja" tänkte jag, "han kanske har snappat upp det nu när det snart gått ett helt läsår". 

Så på vägen hem från stan åkte jag för att plocka upp honom. Han och min kusin David höll på att så ute på ett gärde, och min morbror var inte riktigt farklar när jag kom dit. Så jag hängde lite där på gärdet med de båda. Iförd vita Converse, skinnjacka och pilotbrillor.

Jag fick ett litet fnissanfall åt att jag egentligen står med ena foten i en gummistövel och andra i en Converse-sko, för jag ville inget hellre än att hoppa upp i traktorn och åka med. Jag ääälskar att vara med dem när de bonnar sig. Jag blir helt pirrig i magen!

Jag frågade Bengt hur han visste att jag var ledig och då sa han att "nu när du bor här ute har vi koll på dig". David hade sett när jag for till stan. Ha! Nästa gång ska jag åka andra vägen. David frågade dock om jag var ledig alla fredagar och jag ba: "Jajjemen! Eller, nej!" Då garvade han.

När jag skjutsade hem Bengt passade vi på att ha ett förtroligt systerdotter-morbror-samtal. Bengt har alltid varit lite av en extrapappa, och han är en av männen i mitt liv (jämte Svenne, David och Danne). Det är gott att ha ett pappasubstitut att tala allvarligheter med. Han gav mig några tips och, vad jag tror är, goda råd.

I eftermiddag har jag grejat lite ute, rensat min smultronrabatt bland annat, och grejat lite här inne. Nu är min plan att hoppa i målarklänningen och måla lite granna.