Jag tror att jag har gått in i en smärre depression. Men mitt sunda förnuft säger mig att jag inte har det, eftersom jag faktiskt säger att jag har det. Ha! Jag känner mig i varje fall väldigt oglad. Och så är det med den saken. Sicken skit. Det är ju trots allt ett par dagar sedan jag fick det där telefonsamtalet.
Igår kom de båda två, rektorerna, för att prata med mig. De hade hört att jag vart ledsen. Ja, det stämde ju väl med verkligheten. De berättade hur de tänkt och varför. Jag berättade hur jag tänker, tycker och känner. Och sen var det inte mer med det.
Jag ska snart rycka upp mig. Eventuellt låta mig hypnotiseras. Måste bara komma över kallduschen och vänja mig vid tanken.
Det ska bli fasa skönt att vara ledig fyra dagar. Jag firade in ledigheten med ett besök på gymmet. Det var längesen jag var där. Eller? Fredagen innan vi flyttade. Alltså två veckor på imorgon. Ah, det känns som det var mer längesen än så.
Jag har däremot inte varit på power sen innan påsk. Och det känns i min kropp idag vill jag lova. Aj aj aj, vilken träningsvärk jag har. Hur hade jag tänkt kunna måla med stela spaghettiarmar?
Idag tog jag mig en sovmorgon och sov till klockan var halv nio. Gott. Jag gick ner och åt frulle med mamma och nu väntar jag på att Danne ska slänga benen över sängkanten. Jag kan liksom inte börja måla förrän han satt dit listerna.
Ikväll är vi bjudna på middag hos Ananthi och Anders. Det ska bli trevligt! Det ser jag fram emot. Och det ska bli väldigt roligt att se deras nya hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar