Det märks att jag är tillbaka i verkligheten igen. Jobbet är i full gång och jag har kastats hals över huvud in precis där jag slutade. Därav denna torka. Jag gör inte så mycket mer än att jobba, träna och läsa. Det händer inte mycket nytt under solen, så att säga.
I tisdags omprioriterade jag dock lite och struntade i att träna. Flexibel så. Istället träffade jag Andréa och sen Lena. Det var toppen! Som alltid.
Och idag gjorde jag världens vurpa på väg ner för trappan, varpå Daniel kastar sig till undsättning samtidigt som han utbrister "Men arma människa!" Trots att jag landade på lillfingret och fick ont både där och i ryggen skrattade jag så jag tjöt. Och jag skrattar än - två timmar senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar