Jag sitter fortfarande kvar på jobbet. Jag har haft utvecklingssamtal. Därav denna långa arbetsdag. Nu har jag bara ett utvecklingssamtal kvar denna termin. Jag har alltid sagt till mig själv att jag inte ska bli en sådan lärare som går och räknar ner. Men det är precis vad jag gör. Jag räknar ner som en dåre. Jag är fan ordförande för Räkna-ner-klubben. Det är 38 arbetsdagar kvar, tillsammans med eleverna, till sommarlovet.
När söndagsångesten tog över hela mitt väsen igår eftermiddag började jag fundera lite smått över vad det är som gör att jag har blivit sådan här. Jag är så trött. Och sliten. Jag håller näsan precis jämt över vattenytan, och hittills har jag gjort det graciöst ändå.
Så när jag satt och åt frukost i morse tänkte jag att jag måste ta mig tusan skärpa till mig. Rycka upp mig. Ta mig i kragen. Bita ihop. Kämpa lite till. Och göra det med stil. Hålla måttet ända in i mål.
Jag kan med facit i hand, nu när denna arbetsdag är gjord, konstatera att jag ska börja imorgon. Imorgon är en ny dag. Och den ska vara bra. Liksom de resterande 38 dagarna.
När söndagsångesten tog över hela mitt väsen igår eftermiddag började jag fundera lite smått över vad det är som gör att jag har blivit sådan här. Jag är så trött. Och sliten. Jag håller näsan precis jämt över vattenytan, och hittills har jag gjort det graciöst ändå.
Så när jag satt och åt frukost i morse tänkte jag att jag måste ta mig tusan skärpa till mig. Rycka upp mig. Ta mig i kragen. Bita ihop. Kämpa lite till. Och göra det med stil. Hålla måttet ända in i mål.
Jag kan med facit i hand, nu när denna arbetsdag är gjord, konstatera att jag ska börja imorgon. Imorgon är en ny dag. Och den ska vara bra. Liksom de resterande 38 dagarna.
Jag simmar med dig i mål och vi ska ha en stolt näsa högt över ytan hela vägen fram :-)
SvaraRadera