Igår stannade jag kvar på jobbet och skrev pedagogiska utredningar med mina fantastiska kollegor. Strax före klockan 18 kom Daniel och hämtade mig för vi hade en date inplanerad. Vi hade bokat bord på Kinnekullegården där det serverades Amerikansk buffé.
Vi satt och hade mysigt i nästan två timmar. Pratade och skrattade och hade väldans trevligt. När vi var mätta och belåtna åkte vi en sväng över kullen. Jag måste som alltid ta en titt på Råbäcks slott, det är ett måste. Har jag inte åkt förbi och sett det - har jag inte varit på Kinnekulle på riktigt.
Våren verkade ha kommit lite längre där uppe och det grönskade ganska bra på sina ställen, och vattnet porlade. Det var balsam för min själ att åka runt och titta.
Hela gårdagen gick jag och snorade hej vilt. Jag snöt och snöt, och var fram på kvällen röd om snoken. Jag lät bli att känna efter för mycket hur jag egentligen mådde, eftersom jag såg fram emot kvällen så mycket. Och när vi kom hem och lagt oss var det som att jag släppte och vad kom då som ett brev på posten? Jo, febern.
Natten var piss och pannkaka med snor, feberfrossa och ont i hela bodyn. Men jag tvingade mig upp och iväg till jobbet. Jag tänkte att jag slutar ju ändå tidigt på torsdagar. När jag kom hem hoppade jag bums i säng och sov i två timmar. Jag känner mig dock fortfarande mer död än levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar