Oj oj oj, vad dagarna kutar ifrån mig. Idag gick vi upp tidigt. Daniel skulle hem och lägga golv och jag skulle åka hem till mamma. Men innan vi skiljdes åt lagade vi myssöndagsfrukost. LCHF-plättar med kiwi och jordgubbar. Jag fick grymme separationsångest som alltid när Daniel ska åka hem eller vise versa. Eller.. ångesten kom i och för sig redan igår.
Daniel är den positiva av oss. När jag ligger och kämpar febrilt för att hålla både honom och mig själv vaken, eftersom jag inte vill att det ska bli morgondag, menar han på att det ju är en dag närmare flytten. "Ah. Och närmare döden." säger jag då.
Anledningen till, inte för att jag måste ha en anledning, att jag åkte till mamma idag var att hon åker till staterna snart. Och idag var enda och sista chansen för mig att insupa lite mamma innan hon åker. Det visade sig att hon ska vara borta i fyra veckor, och inte två som jag inbillat mig. Så för andra gången idag fick jag grymme separationsångest när vi skiljdes vid tåget.
Det är synd om mig. Skitseparationsångest.
Daniel är den positiva av oss. När jag ligger och kämpar febrilt för att hålla både honom och mig själv vaken, eftersom jag inte vill att det ska bli morgondag, menar han på att det ju är en dag närmare flytten. "Ah. Och närmare döden." säger jag då.
Anledningen till, inte för att jag måste ha en anledning, att jag åkte till mamma idag var att hon åker till staterna snart. Och idag var enda och sista chansen för mig att insupa lite mamma innan hon åker. Det visade sig att hon ska vara borta i fyra veckor, och inte två som jag inbillat mig. Så för andra gången idag fick jag grymme separationsångest när vi skiljdes vid tåget.
Det är synd om mig. Skitseparationsångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar