Sent igår eftermiddag packade vi picknick-korgen med potatissallad, rostbiff, skinka, kassler och sallad och begav oss mot kullen.
Daniel fick ett skrattanfall åt mig när vi dukade upp och han fick se att jag packat med mina vanliga tallrikar, som är mormor och morfars bröllopsporslin, och riktiga glas. Men jag hade ju inget annat. Han menade senare att alla som åkte förbi inte ville stanna och sätta sig och äta bredvid oss med sina plast- och pappersattiraljer.
Jag började asgarva när jag såg det här kortet. Vad funderar jag över, kan man undra.Vi tillbringade flera timmar på vår picknickfilt. Det var varmt och skönt i solen, och vi hade slagit oss ner på finaste sommarängen med fina sommarblommor. Där låg vi och mumsade jordgubbar och choklad.
Kanske är det så att Daniel och jag har påbörjat en egen tradition, som går i mina barndoms fotspår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar