När jag satt mig i bilen slog det mig att jag kunde ringa till Emil och höra om han hade tid med en kaffe. Det är inte så himla ofta jag åker genom Skara, och dessutom inte har bråttom till något. Till min stora förvåning och glädje tog han gärna en fika. Fast det var med 15 minuters varsel.
Det är så märkligt ändå, med mina kompisar som jag inte träffar eller pratar med så ofta, att vi kan prata och umgås med varandra som om det var igår. Det är en härlig känsla.
Emil och jag pratade om livet i allmänhet och framtiden i synnerhet. Skratt blandat med allvar. Precis som jag vill ha det.
Nu har jag kommit hem till Daniel. Min planering var från början, innan jag bestämde fikan med Emil, att jag skulle sprungit och duschat tills Daniel kom hem från jobbet. Men nu kommer han vilken sekund som helst. Vilket förmodligen kommer innebära att jag skiter i att springa. Det finns ju roligare saker jag kan göra. Typ klistra mig som ett plåster på herrn. Och se där. Några regndroppar. Det var väl bra. Och se där. Nu kommer Daniel. Det var ju också bra.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det är så märkligt ändå, med mina kompisar som jag inte träffar eller pratar med så ofta, att vi kan prata och umgås med varandra som om det var igår. Det är en härlig känsla.
Emil och jag pratade om livet i allmänhet och framtiden i synnerhet. Skratt blandat med allvar. Precis som jag vill ha det.
Nu har jag kommit hem till Daniel. Min planering var från början, innan jag bestämde fikan med Emil, att jag skulle sprungit och duschat tills Daniel kom hem från jobbet. Men nu kommer han vilken sekund som helst. Vilket förmodligen kommer innebära att jag skiter i att springa. Det finns ju roligare saker jag kan göra. Typ klistra mig som ett plåster på herrn. Och se där. Några regndroppar. Det var väl bra. Och se där. Nu kommer Daniel. Det var ju också bra.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar