Att sova ensam

Vi har vant Sixten vid att sova tillsammans med någon av oss, Daniel och jag. På kvällarna har han alltid, sedan den dag han föddes eller ja sedan den dag vi kom hem från BB, somnat i soffan och sedan har vi lagt honom i spjälsängen där han sovit till fyra-fem då napp-istoppandet börjat. Då har jag flyttat över honom till mig.

De senaste månaderna har han inte velat sova förrän vi gått och lagt oss. Vi går ju och lägger oss ganska tidigt, och då har han fått sova med mig i sängen. Den är ju ändå stor och rymlig eftersom Daniel sover på soffan på veckorna.

Jag sover bättre när Sixten ligger hos mig, och jag känner mig helt hemsk om jag låter honom sova ensam i spjälsängen. För vem vill egentligen sova ensam?

På dagarna när Sixten ska vila lägger vi oss alltid i sängen och han somnar inom några minuter. Men sedan när jag ska smita upp går det bara tio minuter innan vaknar. Om ens det. Ibland vaknar han bara jag går upp. Jag tycker att det är väldigt mysigt att ligga bredvid Sixten när han sover, men just på dagarna vill jag inte alltid ligga kvar där.

Jag kände att jag inte kunde ha det så på dagarna. Jag vill inte vara så låst. När jag var på BVC sist så nämnde jag detta och fick då rådet att köra 5-minuters metoden. Jag skulle aldrig i hela mitt liv göra det. Jag klarar inte av när Sixten gråter.

När jag var hos Jonna i fredags hade Daniel lagt Sixten i spjälsängen och suttit bredvid och hållit honom i handen tills han somnat. Sedan sov han hela natten där utan att be om nappen en enda gång. Jag vaknade 6.15 och frågade Daniel om Sixten levde.

I lördags kväll gjorde jag samma procedur och det gick bra och Sixten sov hela natten utan att vakna. När han vaknade klockan 6 la jag honom hos mig och sedan sov han till 8. Då insåg jag att han kanske faktiskt sov bättre när man gjorde så. Och så har vi gjort sedan dess. Om han inte somnat när jag går och lägger mig, lägger jag honom i spjälsängen och ställer den precis bredvid min säng och så håller vi handen genom spjälorna tills han somnat. Att jag inte kan somna utan Sixten på kvällarna är ju en annan sak. Det är ju liksom mitt problem.

När Sixten vaknar vid 6 lägger jag alltid över honom hos mig. Då är han så himla gosig. Han flätar ihop benen till fosterställning och ligger så nära mig han kan. Sedan har han båda händerna i håret bakom mina öron och näsan mot min näsa. Så sover vi till typ 8. 

I veckan har jag tillämpat samma procedur på dagtid. Jag sitter bredvid och håller handen tills han somnat, sedan går jag därifrån.

Det har varit lite varierande resultat. Det har inte varit så att han sovit länge alla gånger. Men oftast hjälper det att jag går dit och pussas lite och håller handen tills han somnat om.

Nu har han sovit i 45 minuter helt ensam. Och jag har kunnat greja fritt. Helt plötsligt har jag tid att göra saker på dagarna. Ja, det krävdes att Daniel var lite hårdare än jag.