Rastlösers tös

Fatta hur många mornar jag hade kunnat ge min högra arm för att få ligga kvar i sängen. Fatta hur många dagar de senaste månaderna jag längtat hem från jobbet för att jag bara vill vara hemma. Och idag då, när jag väl fick vara hemma. Nejmen då tycker jag att det är astråkigt och helt fruktansvärt. 

Jag tror det beror på att jag får så dåligt samvete när jag är hemma, och särskilt idag när jag inte känt mig sjuk. En annan sak är det att vara hemma när man tror att man ligger för döden i feber eller maginfluensa, eller när alla andra också är lediga .

Halv 11 kände jag att jag var tvungen att göra någon nytta. Så jag bestämde mig för att hålla mig från att kissa, så att jag kunde åka in med mitt prov till sjukhuset. Under tiden bäddade jag ur sängen och tvättade så mycket som fanns däri (som inte bestod av dun). Jag tvättade också alla handdukar som finns i huset. 

Sen åkte jag till sjukhuset och passade då på att gå in på apoteket. Jag fick med mig ett par ögondroppar hem. Så nu får vi se om det blir något bättre. Jag stannade också till hos trädgårdsmästaren och köpte lite blommor för att byta ut de stackare som inte överlevde vintern.

Men jag kände mig ändå inte tillfreds så jag gjorde lite sådant som jag inte hann eller orkade med i helgen och så satte jag upp en liten målarverkstad i finrummet igen. De där två listerna ska sitta i hallen. 

Det är sådana där små saker som kommer på eftersläp som gör mig galen! Och när Daniel för ett tag sen råkade yppa att det kanske inte gjorde något att de hade samma vita färg som den vi målat med förstod jag att jag skulle få måla dem själv och att han inte kommer att bry sig om att sätta upp de där listerna förrän jag fått ett utbrott. Nu är de alltså ett steg närmre att bli uppsatta. Det fattas bara en strykning till och ett utbrott.

Helt plötsligt var det inte så roligt att vara jouränka heller. Nu kan han få komma hem och göra mig sällskap. Tre dagar kvar. Det är ju inget.