Mina dagar är räknade! Ho ho ja ja. Alltså, mina dagar är räknade när det gäller träning. Det känns verkligen som att jag väldigt snart får ge mig. Kasta in min svettiga handduk och ge upp.
Det började smyga sig på förra veckan. Det går kalasbra att träna, men när jag kommer hem är jag helt slut och min mage känns tung som bly. I måndags orkade jag knappt gå upp för trappan när jag kom hem. Och igår när jag skottade lite snö protesterade bebben i huset hela kvällen.
Alternativet till att helt lägga av att träna är ju att helt enkelt ta det lite lugnare. Men det är inte enkelt. Jag tänker var-enda-gång att jag ska ta det lugnt, att jag inte ska jaga min tid, att det inte gör något om det går långsammare. För huvudsaken är ju att jag rör på mig. Men sen när jag står där och det går så bra så flyger jävulen i mig och jag börjar jaga. Så det känns lite som att det är allt eller inget som gäller.
Att det är allt eller inget som gäller känns ändå ganska bra. Det är något som är typiskt mig. Ska det vara så ska det vara. Och då många av mina egenskaper har försvunnit puts väck i och med mitt bullbak, så pass att jag inte känner igen mig själv, känns det skönt att det finns något som är sig likt.
Så idag är mitt mål att jag inte ska köra lika länge som jag brukar. Ååååh! Det känns som ett nederlag! Och Anna Linnea Margareta är tydligen helt dum i huvudet som inte kan lyssna på sin kropp och gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar