Sedan jag själv började ta ansvar för att komma upp i tid har jag sammanlagt försovit mig mindre än en handfull gånger. Jag försover mig typ aldrig. Men den här veckan, som bestått av fyra arbetsdagar, har jag försovit mig 50 %. I onsdags med 17 minuter. Idag med 29 minuter. Ahhh, vad är det som händer med mig? Trots mina försovningar har jag inte kommit för sent, vilket ju är bra såklart. Men hela dagen blir ju sned.
Det kanske inte var så konstigt att jag försov mig idag. Igår kväll var jag så trött så trött. Kan berott på det där med skötbordet. Jag kände mig som att jag var gravid i tionde månaden också. Ont i hela kroppen och jag kunde inte ens resa mig ur soffan utan att åla mig fram till kanten och sen ta hjälp av armarna medan Daniel puttade på. "Men herregud människa, vad är det som har hänt eller?!" utbrast Daniel och jag höll på att börja tjuta.
Så jag gick och la mig kvart i nio och sov, utan att vakna när Danne kom och la sig, till klockan 5.08 då jag väckte Daniel som försovit sig. Då gick jag upp och kissade för första gången och sen sov jag till halv sju.
Idag har jag liksom inte vaknat på hela dagen. Mitt vänstra öga har varit jättelitet. Som på en kines. Men jag har skött mitt jobb och jag har varit och tränat. Inte ont någonstans och känner mig inte alls så stor och otymplig som igår. Tack och lov.
Nu har vi haft fredagsmys: ätit tacos och tittat på film. Det är ju helt klart en fördel med att börja jobba - att man ser fram emot fredagskvällen och helgen.
Imorgon kommer pappa Ulf och hjälper till med renoveringen. Själv ska jag städa undan julen - lagom till att kylan och snön kommer. Men jag går inte efter väder utan datum (som mamma sa när hon gick lättklädd i kyla en gång).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar