Igår kväll, när jag lagt mig, skulle jag kolla upp en sak i en bok. Och vad händer då? Jo, jag tappade såklart boken. Rakt på läppen. Och det var ingen lätt liten pocketbok. Nej, en stor hård jävel var det. Och satan i gatan vad ont det gjorde. Det kom tårar.
Eftersom jag har en på-gränsen-till-obefintlig-smärttröskel tänkte jag att "det är nog ingen fara med detta. Bara bita ihop. Det går snart över. En liten fläskläpp har väl ingen dött av" Och sen ba "det smakar blooood!"
Jag rusade ut till badrummet för att syna min läpp. Jag tyckte mig se att jag hade spräckt den. Blod, tårar och en fläskläpp. Jag hann tänka "jobbar Karin natt?" för då skulle jag åkt till KSS och tvingat någon doktor att sy mig utan att behöva sitta på akuten. Men nej, hon jobbade ju dag. "Väcka mamma! Jag måste väcka mamma!"
"Herregud, nu får du väl lugna ner dig" intalade jag mig själv. Jag gick och la mig och tyckte lite synd om mig själv. Baddade min stackars läpp med ett vått papper. När det slutat blöda började det vätska. Så himla dum och klantig man känner sig.
Imorse när jag vaknade fanns där bara ett litet sår. Tur att jag inte hävde mig iväg till KSS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar