Det är måndag idag!

Det sista jag viskade till Daniel innan vi somnade igår var att han inte fick glömma pussa mig hejdå när han åkte till jobbet imorse. Med facit i hand kanske det inte var det smartaste jag har sagt de senaste dagarna. För jag vaknade inte när hans klocka ringde, jag vaknade inte när han gick upp men självfallet vaknade jag när han kom och pussade mig. Och det gjorde ju ingenting. Jag hade ju bett om det. Men sen kunde jag inte somna om.

Jag låg och filosoferade, lyssnade på fåglarna och läste Aftonbladet i min mobil. Sen skuttade jag upp och gav mig ut på en löprunda. Det är så härlig luft på morgonen. Nästan lite höst. Väldigt mycket syre och liiite kyligt.

På min väg tillbaka hem sprang jag rakt över en peng. Mitt ute på Jula Mosse. Det tog ett par steg innan jag fattade vad jag sett. Så jag vände och plockade upp 100-lappen som låg där. Jag tänkte att det kanske var en låtsaspeng. Men så var det inte. Ja, det lönar sig att springa ibland.

När jag kom hem, duschat och ätit frulle bakade jag kladdkakemuffins. Om jag skulle få oväntat besök, eller väntat för den delen, så har jag ingenting att bjuda på.

Sen beslöt jag mig för att städa huset. I veckan som gått har jag spritt saker runt omkring mig. Som en gödselspridare ungefär. Jag vet inte varför jag har fått för mig att ha åtminstone ett klädesplagg i varje rum. Så dumt. Och inte alls likt mig. Och Danne tror tydligen att han också kan göra så, för att jag gör det. Så jag började med att plocka i ordning på alla prylar. 

Jag, mamma och katten fäller typ lika mycket. Att jag ens har något hår på mitt huvud är för mig en gåta. Igår kom Daniel med värsta hårbollen släpandes efter sin strumpa.

Det kändes gott i själen när jag städat klart. Nu är allt i sin ordning igen. Och inte ett hårstrå ligger på golvet.

Och eftersom solen sken från och till gick jag ut och la mig i solstolen för att underhålla min bränna. Viktiga saker det där. Det måste skötas. Jag blir inte så mycket brunare nu. Inte av den svenska solen i alla fall. Men att underhålla duger den till.

I eftermiddags fick jag finbesök till kaffet i form av Sara. Åh, vad roligt det var! Det var så längesen vi sågs. Vi satt ute på altanen och drack kaffe och pratade och pratade. 

Nu har den arbetande kommit hem. Han satte sig direkt på gräsklipparen, så jag kan väl vara älskvärd och göra hans smörgåsar till imorgon. Ah, det kan jag faktiskt.