Någon slags ångest

Jag har drabbats av någon slags ångest. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske beror det på flera olika saker. Skit sak samma varför. Den finns här i min kropp, och den lamslår mig något. Jag har ju massor att göra, men jag kan inte förmå mig att göra det. Jag går som en katt runt het gröt.

Men jag har parkerat mig i soffan med jobbdatorn och har svarat och skickat jobbmail. Jag har också planerat ett arbetsområde i so och kollat över (läs ändrat) åtgärdsprogrammen inför våren. Så lite har jag allt åstadkommit, trots min ångest. Det är ju bara ta tag i det, som jag brukar säga.

Igår var min tanke att jag skulle sitta med hemtentan. Men efter träningen undrade Ananthi om vi skulle träffas och fika. Och ja, vad säger man? Jag gör ju allt för att undkomma, så jag tackade ja. Vi träffades på Lundstedts och där satt vi länge och väl och pratade om allt.

Och på tal om träningen. Efter fredagens power-pass hade jag en jävulusisk träningsvärk.Men det hindrade inte mig från att gå upp och utföra min lördagsrutin. Den första kvarten på crossen var en ren plåga, men när jag väl var varm kände jag inget av mina ömmade muskler. Men under powern höll jag på att smälla av. Aj aj aj. 

Ja, det går inte ens att beskriva stelheten jag känner idag. Jag har stora svårigheter att röra mig. Men det är skönt, på något konstigt vis.

Igår när jag tog på mig byxorna insåg jag att mitt bälte behöver ett nytt hål. I det här hålet hade typ i somras. Tänk att jag fyllt upp allt det där. Det är sjukt.