Igår var det Tjugondedag Knut, och det innebär att julen ska dansas ut. Ah, jag kanske inte dansade så mycket, men julen åkte ut ändå. Jag började vid halv 11 och var klar kl 15. Då hade jag i och för sig också veckostädat och diskat 90 % av alla mina ljuslyktor. Jag har måååånga ljuslyktor. Det tog en timme bara att diska dem. Det värsta med att vara ljuslyktsberoende är att jag stör mig otroligt mycket på solkiga ljuslyktor. Uschligt är vad det är! Men nu blänker de som bara den. Och det ger mig frid i sinnet.
Det tog mig alltså större delen av dagen att fixidona här hemma. Men nu är det gjort, och det är nästan så våren kan komma. Men bara nästan. Jag är inte redo för våren än. Nope nope. Jag vill ha mer snö så jag kan få åka skidor.
Gårdagens eftermiddag och kväll spenderade jag med näsan i min Femtio nyanser av frihet för att sedan jobba i några timmar.
Idag har det gått som hejsan på jobbet. Efter sista lektionen frågade en av mina kollegor undrade om det varit en bra dag. Jag hade inte ens hunnit tänka efter. Eftersom jag inte hunnit det och inte reagerat på något annat så antar jag att jag haft en bra dag.
När jag kom till jobbet imorse satt den här teckningen, gjord av min kollega Morgan, på väggen ovanför mitt skrivbord:
.JPG)
I hjärtat står det: To Anna with love and passion. Jag höll på att skratta ihjäl mig!
När jag kom hem kl 18 hoppade jag direkt i under- och löparställ och gav mig ut på en springtur. Det kändes som jag lekte med en eller fyra benfrakturer när jag sprang i detta väglag. Herre min ge, vad halt det var. Och stundtals sprang jag på blankis. Men jag sprang samma runda som förra måndagen fast idag två minuter snabbare. Gött mos! Jag tyckte att det var mycket jobbigare, men tiden förklarar ju varför. Dessutom fick jag idag stanna två gånger för att knyta skorna och snyta näsan.
Nu har jag suttit här med datorn i knät i 2½ timme och jobbat. Jobba sig, jobba sig! Nej, nu får jag ta och ge mig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar