Jag har ju faktiskt sett fram emot att börja jobba. Det var bara i söndags som det kändes lite motigt. Och igår kanske, för att jag inte riktigt var med på banan. Men idag så! Idag har det ordnat upp sig. Jag är på g! Och idag har fått chansen att faktiskt konversera med mina kollegor som jag längtat efter. Mest av alla har jag nog längtat efter Tommy, vår specialpedagog. Jag tycker verkligen om honom.
Idag när vi satt på morgonens möte skickade jag ett mess till honom:
Jag fick ett fnissanfall när han ställde sig upp mitt under mötet, gick ut och kom tillbaka med en kopp till mig. Det är min Tommy det!
Jag har galet mycket att göra, eftersom jag slappat hela ledigheten och för att eleverna kommer imorgon. Jag har bara jobbat fram till lunch idag, eftersom jag hade en tid på sjukhuset nu i eftermiddag. Så nu ska jag jobba som en tok ett par timmar innan jag drar till Martina för att fixa naglarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar