Man kan säga att jag skuttade upp ur sängen när jag vaknade imorse. Anledningen till det? Jo, idag kom mamma hem till Sverige efter att ha varit en månad i Australien, min underbarling Lena fyller år och äntligen äntligen äntligen skulle min kärlek Daniel komma hem efter att ha varit borta från mig en hel vecka. En vecka som har känts som en hel evighet.
Dagen har gått ooootroligt långsamt. Jag har bara väntat på att klockan skulle bli kvällen så Danne skulle komma hem. Jag tror aldrig jag har längtat och saknat honom så mycket som jag har gjort den här veckan. Aldrig någonsin tidigare under de dyra två år som vi träffats. Inte när jag har varit utomlands. Inte när han har haft jouren förut.
På vägen hem ringde mamma. Eftersom hon har en egen ringsignal hörde jag att det var hon innan jag ens fått upp mobilen ur jackfickan. Jag blev så till mig och exalterad att jag satte saliven i fel strupe och fick en hostattack. Det gjorde att jag inte kunde prata ordentligt när jag väl svarade. Jag hostade och tårarna började rinna. Allt medan jag försökte styra mitt fordon. Det slutade med att vi kom överens om att jag skulle ringa upp när jag kom hem.
Det var fantastiskt skönt att höra hennes röst efter fyra veckor!
När jag kom hem drog jag på min löparstället och gav mig ut på en löptur. Jag kände att jag var tvungen att springa bort all irritation och frustration som byggts upp på jobbet idag. Allt för att vara en älskvärd flickvän i afton.
Och så kom han äntligen hem! Bara att det luktar Danne i lägenheten nu får det att pirra i min mage. Jag lagade tacos medan han hoppade in i duschen och vi kunde knappt äta ordentligt eftersom jag hela tiden vill ta i honom och lukta och känna. Herre. Gud. Vad jag är kär i den människan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar