Jag gick hela förra veckan och längtade till jobbet. Egentligen inte till jobbet i sig, utan till mina arbetskamrater. Vi har så roligt ihop; Ullis, Mathilda och jag. Jag har verkligen saknat dem. Därför var det med ganska lätta steg ändå som jag studsade in på skolan imorse. Och det började med en gång - våra skrattanfall, och har sedan hållit på hela dagen lång.
Tack och lov att eleverna inte kommer förrän imorgon. För på grund av allt skrattande sitter jag här nu och har en oplanerad lektion imorgon. Men det var det helt klart värt. Jag hinner planera den nu innan jag drar till gymmet.
Jag är dessutom jobbänka ikväll då herr P jobbar och därför sover på annan ort. Det är underbart att vara ensam. När man väljer det själv. Vilket jag inte har gjort vid detta tillfälle. Men men.. Jag reder mig nog ändå.
Men herregud, jag måste ju jobba mig nu!
Over and out.
Tack och lov att eleverna inte kommer förrän imorgon. För på grund av allt skrattande sitter jag här nu och har en oplanerad lektion imorgon. Men det var det helt klart värt. Jag hinner planera den nu innan jag drar till gymmet.
Jag är dessutom jobbänka ikväll då herr P jobbar och därför sover på annan ort. Det är underbart att vara ensam. När man väljer det själv. Vilket jag inte har gjort vid detta tillfälle. Men men.. Jag reder mig nog ändå.
Men herregud, jag måste ju jobba mig nu!
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar