Stamp on the ground

Igår laddade jag min mp3-spelare med ny musik. Det är en bra motivationshöjare när man känner att det är lite motigt att gå och träna. Ny musik eller nya träningskläder. Bra musik gör det hela mycket lättare och roligare.

Bland den nya musiken finns nu bland annat den här låten:

När jag och Camilla var på Statt förra lördagen var det dessa som spelade. Jag kommer inte ihåg om vi faktiskt hörde dem spela, men det gör väl inte så mycket. Vi var där och dom var där, och så var det med det.

När jag gjorde mig i ordning för att åka till Jonna i lördags lyssnade jag på musik, och den här låten ligger i min spellista. Medan jag sprang runt och yrade trampade jag i en vattenpöl vid duschen. När jag gick i hallen såg jag att det blev spår efter mig och skulle visa Daniel att mina strumpbyxor blivit blöta. Jag lyfte på foten och satte ner den, lyfte på foten och satte ner den.

- Titta vad blöt jag är om foten, sa jag till honom.
- Jaha. Jag trodde att du dansade till musiken, svarade han helt seriöst.
- Öh.. nej.

Han började asgarva och menade på att de sjöng ju ”Stamp on the ground”. Jag bara tittade på honom. Trodde han på fullaste allvar att jag skulle stå där i hallen och stampa? Tyckte han inte att jag såg dum ut? Undrade han inte vad fan jag höll på med? ”Jaha. Jag trodde att du dansade till musiken”. Herre. Gud.

Nu ska jag iväg och träna. Sen måste jag packa. Måste packa. Inte många dagar kvar nu.