Jaha. Så många gånger som jag varit nära. Jag har ju liksom varit nere och vänt. Men idag var dagen då jag inte längre kunde hålla mig på benen, utan gjorde årets vurpa. Satan i gatan vad halt det var. Is under snön. Och satan i gatan vad jag drog i backen.
Jag var grymt snabb upp på benen. Och när jag konstaterat att jag ingen sett mig och att jag inte brutit vare sig hendleden eller lårbenshalsen började jag asgarva. En bra start på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar