Magic Mountain

I lördags på mitt kalas kom vi att prata om när vi var på Six Flags Magic Mountain i Los Angeles. Det är ett nöjesfält med några av de högsta, snabbaste och värsta åkattraktionerna i världen. Jag och Karin var där ett annat år, men Svenne och Matthias ville också dit.

Vi började med att åka Goliath. När jag och Karin var där fastnade och stannade tåget på den högsta punkten medan vi stod i kön. De som satt i fick klättra ur och gå ner. De flesta som stod i den vidrigt långa kön bangade. Men det gjorde inte Karin och jag, vilket gjorde att vi helt plötsligt kom först i kön.

Svenne, som är den mest höjdrädda personen jag vet, blev förbannad medan vi åkte upp i den första backen. Då tyckte Karin nämligen att det var en bra idé att berätta att han satt i världens högsta berg- och dalbana.

Titta vad små träden är. Man fattar inte hur högt det är när man inte varit där och sett det. Vi tyckte att det var så roligt att vi skulle åka igen, men då hade tåget stannat på toppen. Precis som när jag och Karin var där första gången. Det kunde lika gärna ha varit vi som fått klättra ur. Eller.. då hade Svenne mördat oss.

Den värsta åkattraktionen jag någonsin åkt var däremot Tatsu. Man ligger på mage och har rälsen över sig. Vi satt inte längst fram, vilket de i klippet gör, så vi såg verkligen bara rakt neråt.

Jag trodde jag skulle dö. Jag skrek. Jag skrek röven av mig. Svenne, som blev av med all sin rädsla efter Goliath, satt bredvid mig och asgarvade. "DET ÄR INTE ROLIGT" skrek jag då.

När jag tittar på de här klippen pirrar det i magen. Herrejävlar, säger jag bara. Herre. Jävlar.