Team Lundell

Jag är inne på min andra vecka i rad som är fullspäckad. Jag kan säga att jag fortfarande lider av förra veckan, så det är ena tungrott för tillfället. Jag är så trött på kvällarna när jag kommer hem att jag får tvinga mig själv att göra mina måsten. Men sen får jag lägga mig på soffan och äta glass.

Det är mitt nya. Äta glass. Chokladglass. Jag är helt besatt. Jag är för övrigt besatt av mejerivaror över lag just nu. Jag kan bara tänka på yoghurt, keso, kvarg och glass. Men mest glass tyvärr. Det är ju inte det nyttigaste. Men det går nog över snart.

Jag blir i alla fall så irriterad på tröttheten. Jag hade stora planer för gårdagskvällen. Eftersom jag slutar tidigare på tisdagar var jag hemma redan klockan 17, då jag gjort ärenden på stan, varit hos barnmorskan och varit på gymmet och tränat.

Men när jag duschat, ätit, varit ute och fyllt på fågelmat, gjort sallad till mina matlådor och smörgåsar till Danne hade jag inte så mycket mer att ge. Jag som hade tänkt att måla taket eller i alla fall en fönsterbräda eller två. Det blev inget av något. Nej. Istället blev det soffan, glass och surfande på Ikeas hemsida. Dåligt.

Idag har jag varit på kursen i Genrepedagogik. Det var näst sista gången för min del, och det innebar också att jag gjorde min näst sista sena arbetsdag innan ledigheten. Alltid något att leva på.

Idag blev jag också utmanad av min syster att lägga ut en vardagsbild fem dagar i rad på Instagram. Här är dagens. Jag kallar den "Team Lundell". Imorgon går vi in i vecka 35 och jag har gått upp 10,1 kilo.

Jag tror att mitt barn börjar få lite ont om plats. Sedan i söndags putar den liksom ut här och där. Magen står i åt alla håll och kanter. Det värsta är att det gör ont. Det känns som den ska bryta sig ut. Jag är helt öm på insidan av min buk, som om jag är blåslagen på insidan. Så jag får liksom sitta och gå som en bakåtböjd banan för att bebben ska få så mycket utrymme som möjligt. Att luta mig framåt är att tigga om stryk så att säga.