Idag är det nio år sedan pappa gick bort. Det känns fortfarande som om det var en evighet sedan samtidigt som det känns som igår. Märkligt det där..
Helgerna går på tok för fort och är på tok för korta. Det känns som om jag inte hunnit med alls mycket, men så är det ju inte riktigt. Det är bara det att det är så mycket att göra, att hur mycket man än gör så är det som en piss i Mississippi.
Daniels pappa har varit här i dagarna två och de jobbar och sliter. Det har dock spökat och bökat en hel del den här helgen. Vi har haft oflyt allihop med vad vi än har tagit oss för. Inte alls som förra helgen när det var ett jäkla flow här hemma. Men nu är spisfläkten uppe, kyl och frys hämtade, allt kakel är uppe, elementet är målat, väggen är tapetserad och fönsterbrädorna är målade en gång.
Det är synd att jag inte kan vara piggare på kvällarna. Då skulle vi komma lite fortare framåt. Tänk i våras när vi höll på till halv tio på vardagskvällarna. Då hände det grejer. Och den här veckan ska Daniel jobba över flera dagar, så då borde jag ju egentligen dra mitt strå till stacken.
Idag har jag målat tånaglarna. Det var inte det lättaste. Men jag är ju inte den som är den. Det kanske inte syns, men de är helt nymålade och fina.
Jag har också avslutat dagen med en skön, lång dusch med både peeling, hårinpackning och filning följt av en grundlig insmörjning. Sen bäddade vi rent i sängen för andra dagen i rad. På grund av kattskrället.
Nu ska jag packa jobbväskan och sen krypa ner i sängen. Imorgon kommer min vikarie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar