Igår när vi lagt oss fick jag en hemsk söndagsångest. Det var väldigt längesen jag hade det, så det tog ett tag innan jag kom på varför jag hade sådan gruvlig ångest. Jobbet, jag vill inte åka till jobbet. Jag vill vara hemma och greja.
Jag har redan tagit ledigt mentalt och det är verkligen inte bra med tanke på att jag har en hel del kvar att göra där innan jag kan checka ut. Jag har till exempel åtta utvecklingssamtal att beta av innan påsklovet. Den här veckan har jag tre av dem, och nästa vecka resterande fem. Som sagt - inte läge att checka ut ännu. Jag måste ta ett omtag och skärpa till mig.
Och det är lite dubbelt det här med min ångest, för jag vill ju egentligen inte lämna mina elever. De är ju mina partners in crime på något vis. Det kommer bli skittråkigt att inte träffa dem varje dag. Och jag tycker ju att mitt jobb är så himla roligt egentligen. Jag har bara tappat lite fokus.
Idag åkte jag till gymmet efter jobbet. Alltså, fatta hur lätt det skulle vara att mörda mig. Det skulle liksom inte ta så lång tid för den här mördaren att kartlägga mina rutiner och sen avsluta sitt jobb, för det är väldigt sällan jag avviker från mina inrutade mönster.
När jag kom hem hoppade jag in i duschen, gick ut och gav fåglarna mat, gjorde smörgåsar och sen åt Danne och jag lite kvulle. Sen hoppade jag i målarkläderna och målade väggen där kylskåpen ska stå. Daniel började lägga sista lagret färg i taket.
Nu har jag duschat en andra gång och slagit mig ner i soffan med min glasskål. Men jag ska inte bli så långvarig här. Danne är redan i säng. Den arma kraken ska gå upp halv 3 för att åka och jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar