I eftermiddag har mamma, Danne och jag varit hos juristen. Efter många turer fram och tillbaka har vi nu hittat en lösning på hur vi ska göra för att det ska bli rätt för alla parter. Nu ska bara pappren skrivas och skrivas på. Sen är det klart.
Jag gick direkt från mötet till gymmet. Efter den här helgen trodde jag att jag kanske får ta och ge mig med träningen nu. Min arma kropp har varit så trött. Så jag tänkte att jag ger gymmet ett försök, och det gick så bra så. Däremot kanske jag ska fundera på att köra tre pass i veckan istället för fyra, om jag ska orka med köksrenoveringen.
När jag kom hem fick jag se vad Daniel och hans pappa jobbat på under dagen. Helt otroligt ju! Det är nästan så jag ser börjar tro att jag en dag kommer att ha ett kök igen. Allt det som de gjort under flera veckors tid har liksom inte synts. Allt grundarbete. Stackars arma människor. Men det de gör nu ger resultat, och det måste kännas tacksamt för dem.
Jag satte mig för att montera några lådor, men det slutade med att de tog över den uppgiften från mig. Jag tänkte jag kunde hållas på bordet, men tydligen var man tvungen att vara på golvet. Och där kan jag inte hålla till.
Nej, nu måste jag gå och lägga mig. Jag ignorerar den här renoveringsröran som råder och ställer till det för hela mitt väsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar