Tack gode gud att det är fredag idag. Det var precis vad jag behövde efter gårdagen som var en obra dag. Igår kändes det som om jag, i motsats till Törnrosa, varit vaken i hundra år. Obeskrivligt trött var jag. Jag gick omkring som en levande död. Skällde ut folk gjorde jag också.Usch ja.
Jag tog mig ändå, efter en inre kamp, till gymmet och körde ett dubbelpass. Det gjorde susen. Tänk vad lite träning kan göra för kropp och själ!
Jag såg verkligen fram emot att sova och skulle precis till somna när Daniel ryckte till precis när han skulle somna. Inget konstigt med det. Det händer alla kvällar i veckan. Men rycket han fick till igår var det värsta jag varit med om. Vi nästan lyften från sängen båda två. Jag blev så jävla rädd att jag skrek AAAJJJJ rakt ut. Då trodde Daniel att han petat mig i ögat och satte sig upp och ropade: Vad hände? Vad hände?
Då fick jag ett skrattanfall. Dels för att jag blev så sjukt rädd av hans ryck. Dels för att han trodde att han petat mig i ögat och satte sig yrvaket upp. Och som jag skrattade. Jag kunde inte sluta. Och därmed vart jag klarvaken.
Idag när jag vaknade gick jag till gymmet. Nu har jag duschat, ätit frulle och bäddat ur sängen. Hela tiden har jag gått och fnissat åt gårdagskvällen. Ja, herre min ge.
Det är dags för mig att ta tag i den här dagen. Solen skiner ute och det gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar