Rymmer hemifrån

Jag vankade pigg och typ snorfri imorse, och jag vart så glad. Jag tänkte att nu är jag återställd. Men innan jag ens hunnit utanför dörren hade jag fått huvudvärk och mina ögon var helt blanka. Det såg ut som jag skulle börja stortjuta vilken sekund som helst. Och ju längre dagen framskridit desto tröttare har jag blivit. Men jag är på gott humör, så vad spelar det för roll att jag är snorets tös?

Mitt hem ser ut som en mildare svinstia. Men istället för att ta fram damsugaren har jag packat väskan och åker till Daniel. Det var en evighet sedan jag var där. Det är på tiden så att säga.

På tal om på tiden, så tycker jag att det är dags att mamma kommer hem. Vilket hon som tur är gör. Bara några dagar kvar. De senaste två veckorna har jag känt mig helt föräldralös, till skillnad från normalt då jag bara känner mig halvt föräldralös. Jag blir grymt oharmonisk i kropp och själ när jag inte får min normala mamma-dos. Så för allas trevnad är det bäst att hon pallar sig hem snarast.

Hopp hepp. Stenstorp hej hej Stenstorp.