Jag är för tillfället en väldigt dålig flickvän till Daniel och en dålig vän för mina vänner. Och en dålig Anna för mig själv. Jag har så mycket att göra och jag känner att min tid inte räcker till. Jag är otrevlig, oglad och onärvande. Och jag tycker inte om mig själv när jag är sådan här.
Stackars Daniel är ju den som får ta det mesta av min skit jag häver ur mig. Jag sa till honom både igår och idag att jag inte hinner med honom. Man får inte säga så. Herre. Gud. Jag lär ju få skylla på mig själv när han beslutar sig för att inte alls sälja sitt hus utan bo kvar där. Jag lär ju få skylla på mig själv när jag får sitta här och fira ett år i min ensamhet, eftersom det inte vart ett år att fira, eftersom han tycker att han förtjänar att bli behandlad lite bättre än så och helt sonika gör slut.
Och rätt åt mig att jag inte får vara med och se Lenas bebis födas och växa upp och bli en fantastisk liten miniatyrmänniska av lika delar Lena och lika delar Micke.
Och rätt åt mig att jag möter Andréa Anton på stan och inte känner igen honom för att han är tonåring och har fejjan full med finnar.
Det är fredag och jag har aldrig bävat för att det är helg så som jag gör nu. Jag har så mycket inplanerat så jag tycker det känns jobbigt. Fast det är roliga saker som att träffa vänner och familj och släkt, så känner jag att jag borde läsa min kurslitteratur, rätta inlämnade arbeten och planera.
Och idag prioriterar jag bort träning för att hinna åka på kräftskiva. Och varför sitter jag då här och bloggar när jag har så fördärvat mycket att göra? Ja, vad fan tänker jag med?
Stackars Daniel är ju den som får ta det mesta av min skit jag häver ur mig. Jag sa till honom både igår och idag att jag inte hinner med honom. Man får inte säga så. Herre. Gud. Jag lär ju få skylla på mig själv när han beslutar sig för att inte alls sälja sitt hus utan bo kvar där. Jag lär ju få skylla på mig själv när jag får sitta här och fira ett år i min ensamhet, eftersom det inte vart ett år att fira, eftersom han tycker att han förtjänar att bli behandlad lite bättre än så och helt sonika gör slut.
Och rätt åt mig att jag inte får vara med och se Lenas bebis födas och växa upp och bli en fantastisk liten miniatyrmänniska av lika delar Lena och lika delar Micke.
Och rätt åt mig att jag möter Andréa Anton på stan och inte känner igen honom för att han är tonåring och har fejjan full med finnar.
Det är fredag och jag har aldrig bävat för att det är helg så som jag gör nu. Jag har så mycket inplanerat så jag tycker det känns jobbigt. Fast det är roliga saker som att träffa vänner och familj och släkt, så känner jag att jag borde läsa min kurslitteratur, rätta inlämnade arbeten och planera.
Och idag prioriterar jag bort träning för att hinna åka på kräftskiva. Och varför sitter jag då här och bloggar när jag har så fördärvat mycket att göra? Ja, vad fan tänker jag med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar