Jag har mamma att tacka för mycket. En sak är min resevana. Tack vare att vi har rest så mycket kors och tvärs över jorden, att vi har råkat ut för både det ena och andra, gör att jag nu kan resa på egen hand utan att tycka att det är jobbigt.
Mitt största bekymmer denna dag, då jag ska åka tåg, flygbuss och flyg, är inte att jag är själv utan att jag är ensam. Jag är inte ens lite bekymrad över att jag inte ska klara mig eller att jag ska komma bort på något vis. Däremot skulle det vara så mycket roligare att ha någon att prata och skratta med. Jag är ingen ensamvarg. Det är tydligt det.
Nu sitter jag på tåget mot Stockholm, och om allt går som det ska är jag hos Daniel i Venedig om 10 timmar.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar