Gränna

Innan idag hade jag aldrig varit i Gränna. Men det har jag nu. Det pirrade i min mage när vi rullade in i staden. Daniel sa att det inte direkt pirrade i hans. Jag konstaterade i tysthet att det inte gjorde något. Det bubblade så mycket i min att det räckte för oss båda.

Jag hade egentligen bara en önskan, och det var att få se den allra första början av tillverkningen av polkagrisen. I jakten på denna upplevelse sprang jag ut och in i alla bodar och affärer. En hetsjakt. Ja, en hetsjakt vart det. Tills jag till slut fick se Markus sätta igång.

Jag stod fascinerad och tittade på. I ungefär fem minuter. Sen var jag nöjd och kände att jag fått ut det jag velat av vår utflykt och att vi kunde åka hem. Men det gjorde vi givetvis inte. Vi gick och myste, kikade lite i affärer och köpte polkagrisar.

Sen gick vi på museum och var kulturella. Det var roligt.

Till och med ett tråkigt museum gör vi roligt, Daniel och jag.

Vi avslutade Gränna-vistelsen med att äta lunch i hamnen. Vi satt vid vattnet och tittade på båtar och folk.

På vägen hem stannade vi till på IKEA. Där fick väl jag världens flytt-panik och ville lägga benen på ryggen. Men jag besinnade mig och köpte krusbärsmarmelad och skorpor istället. Inga ljus. Inga servetter. Krusbärsmarmelad och skorpor. Joråsåatte.

Jag och Daniel ska förresten gifta oss i Gränna kyrka. Inget datum bestämt dock.

- Posted using BlogPress from my iPhone