Jag vaknade med ett ryck imorse och undrade var i hundan jag var. När jag insåg att jag var hemma i Sverige fick jag ångest. Jag hade kunnat stanna utomlands längre. Mycket längre.
Jag lät Daniel sova vidare och gick upp och satte på kaffe. Jag har saknat svenskt kaffe. Jag satte mig framför tv:n och tittade på SF-kanalen och åt frukost. Kaffe, hårt bröd och Emil i Lönneberga tog bort en del av min ångest.
Nu är jag hemma i Mariestad. Jag packar upp och tvättar. Regnet öser ner och jag känner mig lite smått deppig. Jag vill sola och bada mera. Men nu ska jag snart åka till Lena och dricka kaffe.
Imorgon ska jag återgå till vardagen. Kolhydrater står mig upp i halsen. Tanken på pizza, pasta och bröd får mig att vilja skrikspy rakt ut. Min kropp säger träna mig, ge mig sallad, grönsaker, fisk och kyckling all day long. För det här går ju bara inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar