Det här med hår är ju ett känsligt ämne för mig. Jag har så svårt för förändring. Jag menar, jag var ju tvungen att fundera över det här med att klippa lugg i fem år innan jag tog mod till mig och gjorde det. Och det är numera inte bara mitt eget hår som är heligt. Även Sixtens. Jag älskar ju hans lockar i nacken och bara tanken på att klippa av dem skär i mitt hjärta.
Men det senaste har ju hans hår fullständigt ballat ur. Det säger poff när han tar av sig mössan och ut kommer en kalufs som heter duga. Som på en tecknad film. Så jag bet ihop och beställde en klipptid till honom. Och idag var det så dags.
Det var ju lika bra att klippa av det ordentligt när vi ändå var där tänkte jag. Och när vi var färdiga kände jag nästan inte igen mitt eget barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar