Sjukstuga

Det råder sjukstuga i Vita huset för tillfället. Överst på prispallen står Sixten, som är inne på sin tredje dag med feber, snuva och hosta. På andraplats kommer jag själv med snuva och hosta. Bronset går till Daniel som känner sig krasslig lite då och då.

Natten till igår sov jag nog inte en timme sammanhängande. Jag puttade på Daniel som, trodde jag, snarkade så jag hörde det genom mina öronproppar. Men det visade sig att det var Sixten som förde oväsen. Han var så täppt i näsan, det lilla gossebarnet. Han kan inte somna utan nappen och med nappen i munnen kan man inte andas annat än genom näsan. Som var blockerad. Därför vaknade han gång på gång på gång och hade panik över att han inte fick någon luft.

Typiskt att jag skulle upp och vara iväg hela dagen igår. Jag tänkte först att jag skulle gått och lagt mig i soffan, men jag hade inte hjärta att lämna honom. Dessutom litar jag inte helt på att Daniel vaknar av att Sixten bökar.

Innan jag kom hem igår införskaffade jag koksaltlösning och jag fick användning av snorsugen vi köpte långt innan Sixten ens var född. När vi köpte den tänkte jag att jag aldrig skulle använda den, klökmagad som jag är när det kommer till kroppsvätskor. Men jag gör vad som helst för Sixten. Till och med suger ut hans snor ur näsan. Daniel satt bredvid och ulkade. Mycket gör han; torkar kattspy, gör rent kattlådan och tömmer råttfällor - sådant jag inte gör, men suger snor gör han alltså inte. Jag frågade snällt om han inte kunde rengöra min näsa, men inte heller det kunde han tänka sig.

Inatt har vi haft det lite lättare. Snorsug och koksaltlösning gör susen. Däremot har Sixten vaknat och varit väldigt ledsen ett par gånger. Och sen gnyr han i sömnen.

Min bacillskräck är värre än någonsin märker jag. Sixten dreglar och snorar överallt. Jag tänker att vi aldrig kommer bli friska, utan smitta om varandra och bli smittade igen av alla baciller han sprider ut i hela huset. Så jag tvättar hans händer hela tiden, kokar nappar och piparna till nappflaskorna, byter våra kläder, tvättar handdukar och sängkläder och spritar alla ytor som spritas kan.

Och vad är jag då för ena som packar ner sitt sjuka barn i barnvagnen och går ut och går i över en timme i nollgradigt väder imorse? Jag tänkte att jag själv har lättare att andas i kylig luft och det är ju inte så att Sixten på något vis anstränger sig. Han somnade i vagnen innan vi ens kommit upp för backen och vaknade inte förrän jag duschat färdigt. En host under hela promenaden. Det var allt.

Jag inser att jag ska vara glad om jag hinner göra adventsfint här hemma innan söndag. Baka lussebullar kan jag i alla fall glömma. Jag började stryka julgardinerna men insåg att vecken inte skulle kunna strykas bort, så de ligger nu i tvättmaskinen.

Jag hoppade in i skogen under morgonpromenaden och plockade mossa till adventsljusstaken, och igår var jag hos trädgårdamästaren och köpte ris till dörrkransen. Kanske hinner jag göra staken och kransen idag. Och byta gardiner, ta fram ljusstakar och stjärnor och städa imorgon. 

Idag blir den lilla snorkråkan sju månader. Gudars, vad fort tiden går. 

Nu piper tvättmaskinen att den är klar. Jag får smyga upp och hänga upp mina gardiner på tork.