Jag hade gått och taggat hela dagen för att ge mig ut på en löptur när Daniel kommit hem från jobbet. Längtat hade jag gjort. Men så kom han hem 18.30 för att jag bett honom köpa mjölk och för att han var tvungen att tanka. Jag ba: Hur kan det ta så lång tiiid?!" Inte nog med det. Han var tvungen att byta däck på sin bil så han gick direkt ut till garaget. Och där är han än.
Det bara kokar i mig. Så arg är jag. Jag fattar såklart att han måste byta däck. Jag är inte dum i huvudet. Inte vill jag heller att han ska köra ihjäl sig för att jag vill ut och springa. Tänk att leva med den ångesten. "Tyvärr Sixten, du är faderslös men se din mamma så vältränad hon är." Men jag är arg ändå. Kanske borde jag ge mig ut ändå sen när han kommit in. Skulle nog få en väldigt bra tid.
När jag ändå håller på: det här vädret! Det tar död på mig. Jag. Klarar. Inte. Av. Det.
Om jag hade haft råd skulle jag boka en resa till solen. Till mig, Sixten och en barnflicka. Daniel kan vara hemma och byta däck och tanka bilen.
Vi åkte inte till Öppna förskolan idag. Inga av mina kompanjoner skulle dit och jag kände inte för att åka ensam.
Jag tänkte jag skulle tagit den där städningen, men Sixten har varit mammig så jag har inte fått göra något annat än att vara med honom. Och det är jag ju så gärna.
Jag har dock bytt i sängarna och tvättat en tvätt. Alltid något.
Och i eftermiddags var vi på Lantmäteriet. Jag hakade på min morbror när han skulle dit. Tänkte att det är bäst att ha en expert med mig eftersom det här med att köpa skog är nytt för mig.
Vi, alltså Sixten och jag, stannade och fikade med honom. Och hans fru och Stella. Det var så fasa trevligt att jag höll på att börja gråta i bilen hem. Jag borde hänga där oftare. Som förr i tiden.
Bengt är helt galen. Tyckte att Sixten skulle få äta kakor och sånt. Där satte jag stopp. Men jag lät honom bjuda Sixten på knäckebröd doppat i kaffe. Där gick inte min gräns. Och när Bengt till och med blåste på det för att det inte skulle vara för varmt tänkte jag att han i alla fall har lite koll. Ha! Sixten tyckte det var så äckligt att han rös.
Näe. Vad klockan är mycket! Här sitter jag fortfarande i jeans. Sixten har sovit bredvid mig i soffan sedan klockan halv sex. Ingen jävel vågar lämna honom i dessa rull-tider. Jag borde kokat vatten för flera timmar sedan så det svalnat. Men vad gör man?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar