Onöjt gossebarn

Igår förmiddags var vi på BVC. Tänk att det redan gått en hel månad sedan vi var där sist. Sixten är nu 68 cm lång och hade gått upp 4 hg. Han fortsätter nedåt på sin kurva och är nästan nere på normalkurvan nu. Ja, så kan det gå när man är en sprattelgubbe. Han fick också vaccin igen. Han skrek bara när han blev arg för att de höll fast honom. Så fort de släppt slutade han.

So far so good. Så vi åkte på babysim. Jag tycker fortfarande att det är roligare än Sixten, men så länge han inte protesterar kör vi på. Igår protesterade han dock satan i duschen. Inget tandhackande i tysthet inte.

Han somnade i bilen hem och sen hade vi en eftermiddag och kväll from hell. Vad Sixten skrek. Och vad ledsen han var. Tårarna sprutade och han var högröd och svettig. Han vägrade sova och var jättetrött. My god. Daniel, som inte brukar tycka att det är någon fara när Sixten gråter, tyckte till och med att det var jobbigt. 

Imorse var Six som vanligt så vi åkte till Öppna förskolan. Allt var frid och fröjd tills vi kom hem. Ett onöjdare barn får man nog leta efter. Jag blir ju helt ifrån mig. Inget var bra. Han ville inte ens titta på tv. Och då är det illa. Sova var inte heller att tänka på. 

Det visade sig att han hade feber, så jag gav honom en alvedon och bäddade ner honom i vagnen och gav mig ut på en promenad i friska luften. Det tog fem minuter sen sov han som en stock och sov hela rundan.

Promenaden var lika bra för mig som för Sixten. Jag behövde komma ut i solskenet och ladda batterierna lite. Det var verkligen en fantastisk höstdag.

Jag hann inte ens in i duschen förrän han vaknade och då var det likadant igen. När Daniel kom hem efter klockan 17 hade jag inte ätit något mer än mitt frukostägg och fikat på Öppna förskolan. Jag har gått och burit eller suttit med Sixten i famnen. Jag har inte ens kunnat sätta ifrån mig honom för att skala ett ägg.

Han är fortfarande lika onöjd, men nu har Daniel tagit ett pass. Jag försöker stänga mina öron för att förhindra att mitt känsliga mamma-hjärta ska gå i kras. 

Imorgon ska vi ha en hemma-dag. Vi ska bara skrutta runt här hemma och inte träffa någon. Det tror jag att vi behöver, Sixten och jag.