Någon borde följt med oss och dokumenterat vår resa hit ner till Egypten. Man skulle kunna tro att vi inte varit ute och rest förut. Och jag tror inte att det är första gången jag tänker detta. Idag var det nog trots allt mitt fel. Det går troll i de här jäkla biljetterna.
När vi landat, fyllt i våra visum, gått genom passkontrollen och stod och väntade på vårt bagage slog det mig att plastmappen med biljetterna saknades. Varför ansvarade fortfarande jag för biljetterna när jag råkat lägga dem i pappersinsamlingen redan innan vi åkte? Egentligen gjorde det inte så mycket, då mamma hade en kopia i sin väska. Men det var själva plastmappen, reseplastmappen inköpt i Los Angeles, som gjorde att vi slog på stora trumman.
Nej, inte vi. Mamma. Det var mamma som slog på stora trumman och stegade fram till närmsta egyptier och förklarade att våra biljetter blivit kvar på andra sidan passkontrollen. Fel sida passkontrollen. Helt plötsligt var mamma och egyptier borta. Efter en liten stund kom de tillbaka och hade min plastmapp och biljetterna med sig. Hon hade fått gå tillbaka in, mot strömmen.
När vi satt på bussen frågade jag mamma varför hon håller på sådär och springer fram och tillbaka genom passkontrollen. Närmare bestämt tre gånger. Vem gör så? Sen garvade jag högt. Då kom mamma på att det ju egentligen borde varit jag själv som fått reda upp min soppa. Men jag menar, det är ju sådant här mammor är till för.
Väl på hotellet insåg mamma att hon glömt sin mobil på flygplanet. Vilka virrpannor. Och våra väskor som skulle köras ut av hotellpersonalen lyste med sin frånvaro i över en timme. Mamma såg dem från balkongen på en golfbil på andra sidan hotellområdet. Till slut slutade vi vänta och begav oss ut på en rekognoseringspromenad.
Det har varit igenmulet och blåsigt. Hoppas att vädret bättrar på sig.
Nu sitter vi i sängen och har precis avnjutit en jättegod buffé. Vi är lite trötta efter den tidiga uppstigningen och dagens bravader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar