måndag 6 februari 2012

Måndagstankar i en halvfull säng

Det känns som det är något i min kropp som pyr. En sjukdom. Det har känts så några dagar nu. Som att det är en sjukdom i min kropp som pyr. Men jag kämpar och stretar emot. För jag kan inte bli sjuk nu. Det bara går inte för sig. Det är fysiskt omöjligt (ping Ananthi och Camilla). Inte den här veckan. Och inte nästa. Så jag ignorerar allt vad jag orkar. Att slappna av nu vore det dummaste. Då kommer det bryta ut. Så jag håller låda och jobbar och tränar allt vad jag kan. Helt slut är jag egentligen. Innerst inne. Men jag slappnar inte av.

Jag har bäddat ner mig i sängen. I min ensamhet. Jag har precis pratat med Daniel i telefonen. Sagt "godnatt, jag tycker om dig, sov så gott, ha en bra dag imorgon, puss puss, kram kram" och allt det där. Allt det där som är så 2010-2011. Fifan. Dit vill vi inte gå tillbaka.

Jag har bäddat Daniels sida av sängen. Gjorde det nu precis innan jag la mig. Det känns bättre då. Då förstår min lilla hjärna att det inte ska ligga någon där inatt och bala och knuffas. Ganska skönt nu när jag tänker efter. En natt med tyyyyssssnad. En natt utan gula fula osköna öronproppar.

Men jag är nervös! Herregud, vad jag är nervös för imorgon. Nationellt prov i svenska. Varför är jag nervös för det? Ja, inte vet jag. För att jag vill att mina elever ska göra bra ifrån sig kanske.

Nej, nu måste jag sova. Ska bara kissa först. Sjätte gången sedan jag kom hem från gymmet (kl 20.10).


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar